/ If you stumble, make it part of the dance \

När en firma ringer upp en och erbjuder jobb inom skådespeleri, sänker priset på medlemskapet samt nämner att få roller i Netflix och man bara ehm

Wut

Nämen det var ju trevligt, hade förra sommaren fixat ett konto på en sådan ” söker efter skådespelare ” sida och nu efter mer än ett år så ringer någon kvinna upp mig.

Och man bara o m g

Men senare när man inser att man kommer ligga efter gymnasiet, all stress och att man fortfarande måste betala för medlemskap och bara tanken hur Sandra ska orientera sig Göteborg och Stockholm…(och betala för resan)…

Det där med Netflix, man måste ta ett helt år ifrån skolan verkar det som

Är redan jätte glad att dom ringde upp mig men alltså, kommer inte ha tid och vill inte stressa upp mig, samt kan jag ju lika gärna börja i en till teater grupp där jag garanterat kommer få vara uppe på scenen utan att betala

( och dom hade en hel del klagomål på deras forum )

Så jag tackade nej 

Även köpte jag idag ett årskort på ett gym så liteee försent xD

Men kanske och framtiden, hon sa att det var ok ifall jag ville kontakta senare i framtiden!

Är en underlig 16-åring ja, jag håller med er fullkomligt vem är jag.

Det där med ett år på ett gym var lite random men jag gillar att träna,

blir super sprallig efteråt och mår helt enkelt bra.

Jag går heller inte i någon ” sport ” och ville bara röra mig mera, samt har min mamma också ett kort så vi kan var sådär ” Goals ”. Mamma och hennes dotter som går tillett gym, jag menar vi båda ser ut som två söta muffins som försöker lyfta 1 kg liksom hur goals är inte det? c;

Jag förstår mig inte på november, varför mår alla skit?

Okej, logiska förklaringar är ju:

1. Höstlovet är slut

2. Mycket skolarbete och stress

3. Det är mörkt

Visst är det mysigt när det är mörkt men… Att vakna och gå till busshållplatsen i mörker och komma hem när det börjar bli mörkt. . .Yey.

Klockan är lite efter 17.00 när jag skriver detta inlägget men om klockorna inte skulle fungera så skulle jag lätt kunna tro att det är mitt i natten. Såklart påverkar detta humöret och man har ju inte vant sig till allt mörker än.

Men ni vet hur det är, mår några/nån av dina kompisar dåligt blir du ju också påverkad för man vill ju allas väl. Därför tackar vi julen som kan tagga upp alla och 1: advent som är något man ser fram emot. 

Jag själv mår ganska bra, alltså jag blir ju påverkad av andra men man får så stadigt och inte ramla in om ni försåtr vad jag menar. Är ganska orolig för att min väldigt nära kompis har gjort slut med sin flickvän och dom har varit ihop i 3 år och man bara ” oh shit ”.

Och han bor i Egypten och man bara pls svara på mina meddelande jag dör ju av orolighet här i kalla Sverige. 

Distance friendship is hard dude.

Och lite drama I skolan men alltså I don’t really care cuz I’m a cow ( don’t question cuz I don’t have a explanation ).

Proven kommer rullandes mot mig och dags att ta ett djupt andeteg och ta sig igenom höstterminen med somehow bra betyg!

Har nog inget mer att säga men jag hoppas att ni alla mår bra även om vi är inne i november

Ha det underbart buddies and travelers, ta hand om er!

 

/ Do not believe all the things you tell yourself late at night \

Alright, mina humörsvängningar har varit skrämmande under oktober och slutet av september så det blev lite choklad för mig idag.

Men asså varför inte fixa ett sådant ”girl struggle” inlägg, jag menar vi alla kvinnliga varelser känner igen oss här så varför ska man inte prata om det?

Jag sa faktiskt till min familj, ” Eyyy dudes, jag ber om ursäkt redan nu ifall jag säger något som sårar er eller om jag bara dampar loss för att jag inte kan hitta mjölken ”

Kanske inte exakt i denna meningen men ni förstår.

Ofta blir det familjen som får all irration och känslorna ( sorry bro ) på sig. I skolan försöker man hålla sig för man vill inte hamna i onödig drama men när man kommer hem vet man att familjen kommer alltid älska dig

de har liksom inget val xD

Så därför få man ofta ut allt på t.ex pappa och egentligen vill vi inte såra personen och ofta har man inte ens någon bra anledning att bli sur.

Man blir så enkelt triggerd, alla känslor som bubblar inom en och man vill helst få ut allt och helst på en person istället för att slå i kudden.

Även om man önskar att man kunde få ut allt på kudden, mosa och krossa den. 

Fast jag har verkligen försökt att hålla inom känslorna inom mig för om min bror säger något or wait, låt oss säga han tog min kaffe mugg.

Vanligt: Wait det där är väl min mugg? Äsch det är chill denna gången.

PMS: MEN ASSÅ DU FATTAR VÄL ATT DET DÄR ÄR MIN MUGG VARFÖR LÄR DU DIG ALDRIG JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ DIG DU LYSSNA JU ALDRIG

Så jag vill ju helst skrika ut alternativ två men jag har tagit djupa andetag och sagt till mig själv

” Låt det inte ta över dig ”.

Istället blir det en djup suck och kortfattat ” Det där är min mugg, se till att diska den senare ”.

That’s it. Jag känner mig själv och vet om detta kommer bli en diskussion kommer jag inte kunna hålla mig själv och känslorna.

Såklart, lyckas man inte alltid och koooooOOOMM IHÅG ATT BE OM URSÄKT SENARE NÄR DU LUGNAT NER DIG

Detta är så sjukt svårt, man skäms och hoppas att personen kommer glömma bort händelsen, men inte nog att du kommer känna dig bättre OCH STARKARE  så mår personen bättre också.

Därför försöker jag nu säga till min familj och nära vänner att om jag börjar dampa loss eller deppar så vet ni varför och ber om ursäkt i förväg.

Mina två störta tips till er: Förstå att era humörsvängningar INTE är eran personlighet och se skillnad mellan dom och må dåligt på riktigt.

När du börjar deppa lite extra, stressa lite mera, rastlös och mår allmänt dåligt bara, se skillnaden om du verkligen mår dåligt psykiskt eller om det är PMS. Du måste känna dig själv och dina känslor och bara lite fakta, brukar kan redan 28 dagar innan mensen börja må dåligt!

Ibland kan man tänka ” jag är alltid deppig, ledsen eller sur fyfan vilken människa jag är ” men nej underbara du, då skulle alla tjejer vara små demoner. Stå ut, va stark och det kommer gå över, snart blir allt bra igen.

Även, små råd är att gå ut och träna eller ta en dusch, när du tränar får du ut all energi inom dig och senare känner du dig trött och har ingen energi att bli arg eller sådant. Även känns det mycket bättre i kroppen och detta är vetenskapligt bevisat och även om det är trögt de första 5 min, du kommer få flow! 

En promenad, dusch, film eller lyssna på musik, allt detta lugnar ner dig och du får ut energin.

Något som jag inte rekommenderar är att göra något du verkligen gillar. Detta låter konstigt men t.ex gillar du att måla och bestämmer dig att måla. Ingenting blir bra.

Du blir frustrerad, och mår bara ännu värre när något du gillar inte ens står vid din sida längre. Jag höll på med polymer clay men det var en hemsk idé, ingeting blev bra och blev så onöjd med allt och frustrerad på mig själv och besviken. 

Okej, jag är absolut inte något expert inom dessa områden och detta är bara vad jag personligen känner och mina råd vad som hjälper mig! Jag hoppas att ni kunde känna igen er i något och att några/något av mina råd kan vara hjälpa till er tjejer som läser! 

Och kom ihåg buddies and travelers, choklad hjälper alltid!

 

/ And the sun took a step back, the leaves lulled themselves to sleep and the autumn was awakened \

Mörka mysiga regniga stjärnor kvällar,  färgsprakande löv på marken, alldeles för stora stickande tröjor och halsdukar runt nacken…Guys, the fall is here.

Jag tror inte jag har berättat min kärlek för hösten, det känns som om min själ vaknar upp och en blick på fönstret och värmen sprids i bröstkorgen.

…

Gud vilken poesi och deep stuff this is somebody stop me.

Nämen på största möjliga allvar typ, hösten är älskvärd.

Jag har då börjat i gymnasiet och nu efter nästan en månad efter den dagen då jag var super duper nervös har jag somehow ”landat”~

Är jag alldeles för flummig, är detta läsbart? Låt oss vara mer detaljerade!

Jag har börjat i gymnasiet och har valt samhäll för att ja intresserar min väldigt mycket om omgivningen och älskar att diskutera och ämnen som samhäll, historia och även den när NO lektionen är inte så dåligt för vi har bara biologi och ingen jäkla fysik eller kemi herregud noooopeeeee 

Jag är nöjd med mitt val fast tyvärr har vi ingen vidare lärare, sådana cringe individer och min engelska lärare har bestämt sig att ” sätta ditt mig ” pågrund av att jag ” sa till henne ”

Jomen tredje lektionen och vi skulle ha läxa och man skulle repetera orden efter henne men hon körde 100 km i sekunden så sa till henne att prata långsammare.

Hon bara ”…ok..”

Sedan dess när det har varit en svår fråga på lektionen kasar hon sig på mig seriöst.

” Sandra, du kan väll svara på denna frågan huuuuh????”

Jag bara herregud kvinna kan du kontrollera dig lite eller fasiken, spelar ingen roll om jag sitter längst fram eller längs bak eller om jag inte är på lektionen hon kommer sätta ditt mig.

Matten är super svår och det går så sjukt snabbt….Dock, har vi en så cool matte lärare och med henne så överlever man ändå matten utan ångest känner jag.

Hon är helt grym, om man säger att hon har räknat ut fel får man Dumle, sättet hon har genomgångarna är hillarious

” så dessa två negativa tal blir positiva men så finns denna jäveln och gör hela talet negativt ”

She is so grym.

Och ska vi än gå in till filosofin? 

” Okej hör upp folks, är det okej att ni gör dessa uppgifter folks funkar det för er?”

Nä, Filosofin läraren Lars är så härlig, överlag är filosofin grym med frågor som ” vad är ödet?”, ” Är sjukdomar gudarnas straff?” Och alla grekiska filosofer, detta är grymt säg något riktgt flummigt och deep så kommer du få A+++

Så, samhäll passar mig verkligen och ska nog andra året gå inriktning beteende!

Även har jag haft små funderingar på IB programmet, där man pratar engelska all the day och efter detta kan man studera utomlands och personer som väljer IB kan komma från alla möjliga håll från världen och detta passar mig perfekt.

Men, busstiderna är inte så bra och kommer då vara mer hon pappa och jag vil liksom vara fifty-fifty hos mina skilda förädlar och det gymnasiet jag går i nu är precis lika långt bort till min mamma och pappa.

Känner att jag har ändå gjort det rätta valet.

Min klass består av 24 individer har har för mig och bara 2 utav dom är killar.

Yep you hear, welcome to girl power.

Egentligen inte, alla är grupperade och trodde först det var en awesome klass men det senaste harjag verkligen haft svårt att hitta ”min plats”

Jag har dock träffat underbara människor utanför min klass och det är så underbart, och allt kommer ju ordna sig senare eller tidigare right? 

Så låt oss inte deppa nu, jo kanske över dom alla prover jag har men jag gör ett utmärkt jobb att försöka undvika att tänka på det.

Sådärja, Halloween närmar sig och hur taggad är jag inte att fix en simpel cosplay? Extreeeemt!!!

Så nu ska jag njuta av hösten och mitt tee, och jag önskar er alla en underbar oktober,

ta hand om er buddies and travelers! 

    

/ When something goes wrong in your life, just yell, " PLOT TWIST " and move on " \

Eyyy bloggen är totalt en mess right now men jag håller på at designa om bloggen, belive me or not but I'm actually doing that after like a thousand years.

Vette inte hur man kan börja ett inlägg efter en sådan förfärlig lång tid efter senaste inlägget dude~~~

Jag heter Sandra, 16 år och ska börja första åter på gymnasiet nu i höst.

Mina senaste inläggen ( asså de från flera månader tillbaka hohoh) handlar mycket om att jag inte har mått så bra och att min hjärna har varit en total mess.

Nu kan jag äntligen säga ( skriva rättare sagt ) att det är bra igen.

Jag fick på riktigt något slag av mental breakdown dagen innan nationella matteprovet och fick hemska tankar och grät verkligen mycket, och vissa nätter kunde jag bara dra upp mina knän och händerna mot huvud och gråta, vilket är väldigt olikt mig.

Skrev väldigt mycket på anteckningar hur jag kände för så som ni vet, skriver jag lättare ner mina känslorna " Är nog trött på allt", " Inte minns när jag skrattade så mycket att magen gjorde ont ", " Slösa bort energi på personers som inte uppskattar det".

Jag var väldigt stressad och så mådde väldigt många av mina vänner väldigt dålig samtidigt och man vill bara kasta in sig i diket om man kan säga så.

Men, jag hade ändå i bakhuvud att när sommarlovet kommer så kommer också allt att ordna sig, och gymnasiet med ny start och allt var något jag såg fram emot.

Och det gjorde det ju sig också, men det tog verkligen ett bra tag och jag överdriver nog inte när jag säger att det här ( nästan ) halvåret har varit otrolig jobbigt för mig.

Senare, hittade jag en låt och texten är läskigt likt till hur jag kände, den verkligen beskrev allt och satte ord på känslorna. 

Det kändes lite som om Shawn Mendes sjöng om mig eller min tvillingsyrran ( om jag hade någon nu då). Låten heter " A little too  much " och bara titeln kortfattat hur jag kände och usch vad jag grät när jag hörde den första gången. 

Den är inte sådär super bra, den är bra tycker jag men saken är nog bara, att texten beskriver hur hon kände sig och

jag bara kände igen mig så bra.

Samtidigt, så finns det inte något jag kan göra åt det förutom utan att lära mig utav det.

Nästa gång jag känner såhär vet jag vad det är och har olika lösningar, jag har lärt mig att inte kasta bort energi på personer som inte skulle göra det för dig, att ta en sak i taget, ta åt sig saker och göra dom så snabbt som möjligt, kunskap betygsätts inte bara med en massa bokstäver, nöje ska inte vara någon stress bara för avslappning, jag sätter min egna press och det är bara jag som kan ta bort den, prata med andra...

Massvis, verkligen och känner mig faktiskt mycket bättre, bättre självförtroende men fortfarande, tänker jag onödigt mycket men liksom det hör till min personlighet xD

Målade också en bild som jag skissade upp i min hjärta när jag var totalt upfuckad och hade ett bildarbete där man skulle måla något med expressionism ( extra tydliga känslor och svårtolkade konst ibland te.x Vincent van gogh ) och typ efter evigheter blev jag nöjd med en teckning som verkligen också beskrev hur kan kände mig inombords.

 

Så ja, jag kan verkligen ha skrivit mycket mera omgående hur jag mådde

men känner att det räcker och att ni förstår, tack.

Åhh, senare har jag ju haft skolavslutning och skolresa till Ramsvik, och sommarlov!

Kortfattat, skolresan var helt underbar och fick typ 200 nya bilder i bildgalleriet, på skolavslutningen grät alla och kramade om varandra och fick stipendium i SO ( OMG NI ANAR INTE HUR JAG GRÄT NÄR MIN LÄRARE SA DET OCH SKREV NÅGOT SÅ FINT OM MIG LIKE YOU HAVE SUCH A BIG HEART AND  EVERYTHING), och nu är det sommarlov och jag åker ingenstans bara njuter där jag är~

Nu har jag ju avslutad högstadiet och nu i höst ska jag börja i samhäll men vet inte om det ska bli beteende eller media men det väljer jag nästa år, ser så mycket fram emot att börja gymnasiet för att det är liksom att

börja på ett helt, tomt, rent papper!

De sista veckorna i skolan var jag så filosofisk och nostalgiskt så jag skrämde mig själv xD

" Jag minns fortfarande när jag gick i 4:an och tyckte 9:orna var så läskiga " " Sista gången jag ser dessa lärare..." " Undra hur 7:orna kommer att vara...", " Sista gången jag går in här i klassrummet "

Är fortfarande fascinerad att ingen av mina kompisar slappade till mig.

Nu verkar det nästan som om allt har varit grått för mig men, jag är bara så glad

för nu är jag i full gång med att pyssla och vara kreativ!

Jag har öppnat upp mig för allt, nu pratar jag bara inte bara gör det också!

Jag har gjort ett dockhus som jag har nämt så mycket nu i dessa inlägg som jag är verkligen stolt över ( allt har jag gjort själv! ), pärlat, gjort en cykel av tandpetare, provat på vattenfärg och nu igår så lärde jag mig grunden till att virka! Gjorde en grytlapp och nu håller jag på med något som kallas amiguri ( japanskt ), och det är helt enkelt att man virka små söta dockor eller djur!

Framtida planer är att hålla på med lera, göra en te-låda, smälta kritor på duktavlor, mer vattenfärg och nålfilta...och kanske ett till dockhus?

Så, nu ska vi då prata om den här bloggen.

Först, för att klargöra för alla, jag tänker inte stänga av bloggen, aldrig den här har jag ju haft sedan 2014 och det är nästan som en dagbok och genom den här bloggen har jag kunnat lära mig själv bättre, få ut mig känslor och tycker ju det år så roligt men även, har jag träffat så otroligt många nya personer genom bloggen!

Har bara så mycket historia bakom denna bloggen så, såklart ska jag ha den uppe och lägga ut nya inlägg men jag tror ni förstår att det blir färre och färre inlägg för att jag har mer saker som ska göras och vill inte ha bloggen som ett " måste ".

Och såklart ser ju inläggen annorlunda ut nu för livet ändras ju ganska mycket mellan ålderns 13-16 och tycker inte om samma saker som då!

Anime är jag fortfarande intresserad av och har börjat se mera på anime nu, och även att läsa men det blir ganska många " vardagliga " och " känsliga " inlägg eftersom  jag mår bra att skriva ner mina känslor!

Men, i framtiden eller redan nu vill har ha mera " DIY inlägg ", kreativa inlägg där jag berättar om mina projekt och ni får hänga med!

Jag hoppas att ni stannar, och att ni alla där bakom skärmen har haft det bra!!!

Jag vet att låter kliché men lämna gärna kommentarer så jag inte glömmer av bloggen och såklart, vill jag ju ha kontakt med alla er som läser mina inlägg!

Ni som läser det här antar jag att ni klarade av att läsa hela inlägget och verkligen, tack så mycket för det att ni fortfarande klarar av med mig!

Massor med kramar och ha det så underbart!

  

/ No rain, No flower \

 

Hälsningar från andra sidan skärmen, Sandra lever.
Ayee flashback asså när man var en sådan " wanna be " stor bloggare och skulle ha ett slagit intro till inläggen, det gick ju inget vidare.
Men nu så börjar jag ofta inlägget med " jag lever " stilen eller något liknande,
jomen det gör ju sense.
Let's be honest, det har varit rätt mycket nu den senaste månaderna känns det som, skolan och stressen, förväntningarna och kraven man själv lägger på sig själv, och så har jag tänkt väldigt mycket på mig själv liksom vad jag säger, hur jag beter mig, hur jag tänker, vem man vill vara, vem man är LJZBXKDBFLDDSPKJ ni hör läser ju.
Mah brain is a mess.
Doe har jag laddat ner Pinterest med en jäkla massa inspirerade bilder och texter så jag drunknar.
Jag laddar ju inte ner Tumblr för jag vill inte bli beroende och så laddar jag ner Pinterest istället som är typ tusen gånger värre.
Nice one Sandra.
Det finns så många kreativa saker där så jag börjar få tillbaka min gamla, kreativa jag så som jag var när jag var mindre vilket är såå roligt!
Jag målar en aning mera nu, jag en massa idéer till mitt dockhus ( som jag bara måste visa er i ett heeelt inlägg! ) och är bara anmält super grymt.
Kan bläddra i all evighet.
Även funderar jag att kolla igenom Sherlock igen, har nästan slutat med anime och manga men det kommer tillbaka är jag rätt säker på, för tillfället är det typ ingen fandom.
Hemskt jag vet.

Men nya Camilia Läckberg boken " Häxna " är ute så den har jag införskaffat och skall läsa!
Just nu läser jag " underbara ADHD " för att en nära kompis till mig har den diagnosen och hon rekommenderade den boken till mig och känner att det inte kommer skada mig och för hennes skull kan jag lära mig boken utantill!
Även hat jag blivit väääldigt engagerad och taggad att lära mig bättre spanska, kanske för vi ska få en ny spanska lärare igen, detta blir den sjätte nya spanska läraren under mina 3 år i högstadiet. 
Eyyyy och vi kommer bara ha den läraren knappt 2 månader, är säker att läraren kommer bedöma oss rättvist not
Så det är något vid stilen " I'm done " och lär mig själv.
Har laddat ner massvis med appar, tar med mig spanska boken hem och tar min tid att lära mig nya ord och grammatiken, så man kan ändå börja gymnasiet med någon slags kunskap i spanska språket!
För er som vill lära er något språk rekommenderar jag sååå stark Quizlet, kostnadsfritt och super roligt app att lära sig nya språk och man lär sig faktist!

Så, för att gå tillbaka till ämnet kan man säga att jag tänker väldigt mycket. Men jag vet inte hur men tack gode Gud att jag kan tagga upp mig själv med mitt motiverande positiva tänkande! 
Visst kan det bli mycket, men har så lätt att motivera mig själv och typ bara " Du försökte! " " Gör ditt bästa", " Allt ordnar sig ta djupa andetag " " Det finns personer som stöttar dig" och så lite musik som grädde på allt detta och så försvinner det för en stund!
Sedan vet ni ju, hur mycket lättare det är för mig att skriva ner alla feelings istället för att prata ut det, och kan ju lika gärna lägga ut det här på övergivna bloggen ju~
Så som jag gjorde i början av året ni vet allt detta dramat att jag mådde dåligt jag visste inte varför och med mina vänner jag skrev ju ett inlägg om det och det visade att det var några personer som kände igen sig i inlägget!
För er som har det jobbigt just nu, allt kommer att lösa sig!
Det har det alltid gjort ju, sedan om det löser sig bra eller dåligt får man se, man ska alltid försöka så att det löser sig bra men ibland räcker det inte till och då är det bara att acceptera det och gå vidare. 
Vet inte varför jag bloggar mindre har nog inte tid för att jag gör annat men alltså, jag brukar må bättre efter att fått ut ett inlägg men sedan tycker jag synd om er läsare ( om det finns några kvar vill sägas ) som läser detta D:
Tack ni som läser igenom hela inlägget!
Maaaaasviiis av stora stora kramisar och glitter!! c':